Nu har det gått 18 månader sen jag träffade Fredrica Wallenborg för första gången på två år...

Du... du är den som jag fastnade för.. Varför tog jag inte initiativet att fråga dig då? Varför kunde jag inte säga det rakt ut? Varför får jag fjärilar i magen för? :$
Jag vet inte varför det känns så här skönt, det går inte att beskriva hur mycket det pirrade.. Fredrica Wallenborg.. När jag säger det namnet så får jag ett kärleksrus både i hjärtat och i själen..
Du har ändrat så mycket.. din hårlukt..dina kinder..din hy lukt..dina ögon (OOOOOHH)..din kropp..dina former..och sist men störst - Ditt hjärta <3
Jag älskar dig, jag älskar dig så mycket... Jag vet inte vad jag ska göra, för jag får bara mer och mer kärlek för varje dag som går.. så fort jag tömmer min kärlek på dig så hälls glaset på så fort du släpper min hand...jag vill hålla om dig...jag vill att du ska vara under mina vingar...jag vill att du ska vara trygg <3
Fredrica Wallenborg...phew...det är mig finaste namnet som finns, verkligen...Fredrica Eleonora Linnéa Wallenborg, du har gjort mitt liv till ett värdefullt liv! <3