Limbo existit

Jag är föräldraledig (22 Augusti - 30 Juni) 😀

- Vad gör jag nu?

Fredrica är i skolan 3-5 dagar i veckan mer eller mindre 😉

- Det känns ensamt, kommer jag käka middag ensam med barnen?

Jag borde vara gladare, kunna slappna av mer 😌

- Har så låg energi, vad gör jag när det är akut?

Kunna känna ett lugn vid måltider, bara vara 😇

- Sitt ner, fötterna på stolen, torka händerna först, har du testat all annan mat förutom majs?

Ta en tupplur och känna sig utvilad, typ så 😪

- Sov gott Elliot, vi ses sen <Celine skriker från andra sovrummet>

- Pappa, pappa, pappa, pappa, pappa <hopp-hopp-hopp-hopp>

Elliot, vi sitter ner i soffan! Hur många gånger ska jag behöva säga det?

Nja...riktigt så har det inte känts, fuck my life 💀

Mina förväntningar blev riktigt krossade, insiktssmäll deluxe..

Jag försöker se framåt, har som sagt aldrig känt mig så matt på barn, låg energi, skit kost så det inte är sant 😡

Det är klart jag vill vara den bästa versionen av mig själv men orkar inte det när jag inte har energin..

- Men Josef det finns bara ursäkter!... Nja...

Utmattad är bara förnamnet, fattar inte hur föräldrar gör det... eller... gör man det bara? Maybe so, min mentala hälsa går på sparlåga just nu.

Elliot är hemma från förskolan, Celine är i någon konstig fas där hon tittar efter mamma 24/7 men mat går ner i alla fall så det är tur det 😅

Har väl känt att det saknas fundamentala saker i mitt liv där jag behöver ta tag i. Saknar en som frågar hur jag mår på riktigt, en som bryr sig bortom alla filter (nej, ingen psykolog).

Ibland känns det som jag går emot varenda atom i min kropp: "Gro skinn på näsan, gå rakryggad, kasta inte pärlor på svin, ge inte din hand då kanske du blir av med en arm" etc...

Jag kan bli mer av någon jag inte vill bli, men vem är jag då? De jag känner minst är de som bryr sig mest, och jag hatar att det är så. En person jag lärde känna var exakt som mig, samma familje-bakgrund, fina värderingar/tankesätt, snäll och omtänksam samt hjärta av guld.

Hur kan det försvinna när jag gjorde min del? Har jag gjort något i mitt förra liv så dålig karma hemsöker mig? Är jag "för snäll"? Vad är "för snäll"? Utnyttjad, hur då? Jag vet att det finns sådana människor där ute.. men det ligger väl i min natur att en sådan person kanske bara är en fiktion, en fantasi... eller kommer jag möta den personen, en gång till? Det återstår att se 🔔

Skeppet var av föga kaliber, dock robusta segel. Kaptenen Ego besitta flerfaldiga ärr, med sikte mot hus av tegel. En dag når han en hamn, överflöd av varor av bästa kvalité. Än så länge får han rodret hålla hårt, låta ödet segla skeppet vidare och forcerat le.

- Josef.J.W -

Amo mea 💓

Trapped in my own mind

Jag har en bekännelse, en som kommer göra ont men som jag behöver göra och gå vidare...

"Jag lämnar härmed min dröm om att bli finansiellt oberoende, för familj och mitt sinnes skull" 💔
Det var en dröm, och bara en dröm... Ibland vill jag mer än vad jag orkar och det är skadligt bara det. Har insett att börsen för mig tyvärr inte kommer vara mitt starka kort, och för en bra anledning. Jag vill lära mig att nöja mig och hitta balansen, jag behöver inte ha x-antal miljoner på kontot för att må bra... Hade jag varit yngre och börjat tidigare så visst, men i dagsläget vill jag fokusera på min tid här på jorden och min familj 💖
Det har gått så långt att tiden om kvällarna blir till att stirra på skärmen och tiden bara sipprar iväg. Finns det något jag hade sagt till mitt yngre hade det varit "tålamod är din bästa vän". Långsiktigt sparande är egentligen det jag borde gjort från första början. Med x-antal tusen back (de som vet dem vet) och insikt över min kapacitet så tar jag avstånd från daglig handel av värdepapper/aktier och siktar på långsiktighet. Det känns som att jag missar en båt, men vill hellre ha familj att åka båten med än att åka ensam 😴 Denna åker lite långsammare men den åker framåt i alla fall 🔑
Det är skit surt.. Jag kommer dock vilja damma av drömmen mycket senare i livet, men i dagsläget värdesätter jag tiden så mycket mer då Elliot är 17 månader (snart) och BF för Celine är 26:e Mars. Energin kommer med andra ord behövas på andra ställen, inte framför skärmar 📍

Det har ju gått helt okej sen sist jag skrev ^^
Har tagit mig an lite nyårslöften, inga stora mål alls (kost, träning, bokläsning, stretchning/meditation). Det går bra hittills men det var lite segt i början 😅

Har hört av mig till några vänner som jag tappat kontakten med, främst för att kolla läget men också för att se ett intresse tillbaka. Det som fascinerande mig mest var att ca 100% var villiga att träffas/snacka (efter mycket kontakt, om & men), 40% kunde planera in ett datum. Av de procenten (4st) så träffade jag 10% (1st person) och de andra kunde inte träffas pga. sjukdomar/tystnad/annat.
Till och med när datum planeras långt innan så går det inte alltid, men varför planerar man då? Existerar inte planeringen för att kunna låsa en plan/träff? Jag förstår sjukdomar/familj/jobb/olyckor/händelser/glömska etc... Jag undrar, kan det vara så enkelt som prioriteringar? 

- Handlingar är som att så frön av ett visst slag. Vattna och ge tillräckligt med sol, så växer det. Vad vill du plantera idag? Ogräs eller tulpaner? Tistlar eller hyacinter? Nässlor eller orkidéer? Bara du bestämmer hur din trädgård ska se ut 💧🌱