En lördagmorgon :)

När jag sitter här i min stol framför datorn, skriver om något helt underbart och sant, finner orden att beskriva den känslan, då är jag kär på riktigt. Jag är en kille som snart fyller 21 år och har inte alls dem där målen som alla andra har, tvärtom så har jag inte många mål alls förutom att bli behandlingspedagog, det är preliminärt. Jag längtar tills jag börjar studera, jag har alltid velat göra det enda sen jag tog studenten...

Nu har det gått mer än 1 år sen, och jag ger fortfarande inte upp mitt mål.

Det jag vill förklara är att det inte spelar någon roll hur många mål man måste ha eller hur många mål som är viktigt att ha utan mer vad som känns rätt.

Jag älskar mitt liv precis som det är nu, och jag älskar mina kompisar samt min familj och sist men inte minst min fästmö. Jag tittar på henne när hon sover, har aldrig sett en människa så underbar som henne. Nu tänkte jag skriva en dikt som sitter på hjärtat...

Jag älskar dig...

känslor, ord, smekningar, kyssar, värme

vad det än är så är det fortfarande "Jag älskar dig"

du har gett mig nytt syre, ett livssyre som aldrig tar slut

jag finner få ord att beskriva dig

men skulle jag få använda ett ord

Ängeln...

Du betyder så mycket för mig

mitt liv har inte alls varit det bästa

men i dig finner jag hopp och en styrka

att fortsätta kämpa för något gott

något att se fram emot som kommer

göra mig till en lycklig man

något som bara du kan göra

Jag är din, och du är

Min...

Du ger mig en trygghet, jag kan inte beskriva den

dina varma pussar och din värme...

varje gång vi ses...

dina lätta smekningar, din röst och dina ord...

jag kan hoppa ut från ett plan utan vingar eller fallskärm

för jag litar på dig att du skulle fånga mig

det är kärlek, kärlek för livet <3