Jag har en bekännelse, en som kommer göra ont men som jag behöver göra och gå vidare...
"Jag lämnar härmed min dröm om att bli finansiellt oberoende, för familj och mitt sinnes skull" 💔
Det var en dröm, och bara en dröm... Ibland vill jag mer än vad jag orkar och det är skadligt bara det. Har insett att börsen för mig tyvärr inte kommer vara mitt starka kort, och för en bra anledning. Jag vill lära mig att nöja mig och hitta balansen, jag behöver inte ha x-antal miljoner på kontot för att må bra... Hade jag varit yngre och börjat tidigare så visst, men i dagsläget vill jag fokusera på min tid här på jorden och min familj 💖
Det har gått så långt att tiden om kvällarna blir till att stirra på skärmen och tiden bara sipprar iväg. Finns det något jag hade sagt till mitt yngre hade det varit "tålamod är din bästa vän". Långsiktigt sparande är egentligen det jag borde gjort från första början. Med x-antal tusen back (de som vet dem vet) och insikt över min kapacitet så tar jag avstånd från daglig handel av värdepapper/aktier och siktar på långsiktighet. Det känns som att jag missar en båt, men vill hellre ha familj att åka båten med än att åka ensam 😴 Denna åker lite långsammare men den åker framåt i alla fall 🔑
Det är skit surt.. Jag kommer dock vilja damma av drömmen mycket senare i livet, men i dagsläget värdesätter jag tiden så mycket mer då Elliot är 17 månader (snart) och BF för Celine är 26:e Mars. Energin kommer med andra ord behövas på andra ställen, inte framför skärmar 📍
Det har ju gått helt okej sen sist jag skrev ^^
Har tagit mig an lite nyårslöften, inga stora mål alls (kost, träning, bokläsning, stretchning/meditation). Det går bra hittills men det var lite segt i början 😅
Har hört av mig till några vänner som jag tappat kontakten med, främst för att kolla läget men också för att se ett intresse tillbaka. Det som fascinerande mig mest var att ca 100% var villiga att träffas/snacka (efter mycket kontakt, om & men), 40% kunde planera in ett datum. Av de procenten (4st) så träffade jag 10% (1st person) och de andra kunde inte träffas pga. sjukdomar/tystnad/annat.
Till och med när datum planeras långt innan så går det inte alltid, men varför planerar man då? Existerar inte planeringen för att kunna låsa en plan/träff? Jag förstår sjukdomar/familj/jobb/olyckor/händelser/glömska etc... Jag undrar, kan det vara så enkelt som prioriteringar?
- Handlingar är som att så frön av ett visst slag. Vattna och ge tillräckligt med sol, så växer det. Vad vill du plantera idag? Ogräs eller tulpaner? Tistlar eller hyacinter? Nässlor eller orkidéer? Bara du bestämmer hur din trädgård ska se ut 💧🌱
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar